Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).  Related Paintings of fredrik westin :. | Isaac s servant trying the bracelet on Rebecca s arm | My Uncle Toby and the Window Wadman | Grainstack,Sun in the Mist | Portrait of a Woman with rde Ribbon (nn04) | Portrait of a Man with Carnation re |
Related Artists:
Michiel Sweerts
(29 September 1618-1664), also known as Michael Sweerts, was a Flemish painter of the Baroque period, active in Rome (1645-1656) in the style of the Bamboccianti. The Bamboccianti were known for depicting genre scenes of daily life, but Sweerts's contributions to this genre display greater stylistic mastery and social-philosophical sensitivity than many of his colleagues in this "school." Highly successful in Rome during his years there, Sweerts's reputation suffered a severe collapse not long after his death, lasting centuries; but thanks especially to the 2002 international monographic exhibition devoted entirely to him, Michael Sweerts: 1618-1664, he has begun once again to enjoy the esteem his work clearly merits. Born in Brussels, he arrived in Rome in 1646, and rapidly moved into the circle of Flemish painters associated with Pieter van Laer (leader of the so-called Bamboccianti painters) and that resided near Santa Maria del Popolo. In 1647, he attended meetings of the Accademia di San Luca, although not as a member. Despite the fragmentary nature of evidence pertaining to his career in Rome and the post-mortem eclipse of his reputation, we know that Sweerts succeeded in creating for himself a sufficiently exalted reputation in the city so as to enter into the service of the ruling papal family itself, the Pamphilj, more specifically, Camillo Pamphilj, nephew of reigning Pope Innocent X who, at the encouragement of Camillo, bestowed upon Sweerts the papal title of Cavaliere di Cristo, the same honor enjoyed by the likes of Gian Lorenzo Bernini and Francesco Borromini. Despite working in the highest echelons of papal patronage in Rome, sometime between 1652 and 1654, for reasons unknown Sweerts left the Eternal City and returned to the North, and by 1656, he had returned to Brussels, where he joined the painter's guild. He joined the Paris Foreign Missions Society as a lay brother and became a devout Christian. In 1658 he made the guild a self portrait as a farewell gift and moved to Amsterdam, where he would oversee the building of a ship for travel with the aforementioned Missions Étrangeres to Palestine.
Juriaen van Streeck
(1632 - 1687) was a Dutch Golden Age painter of still lifes. According to Houbraken, he was good at all sorts of still life subjects, including helmets, books, letters, musical instruments, and skulls or dead animals to indicate the transcience of life. He was a follower of Willem Kalf and influenced Barend van der Meer.Houbraken also wrote an entry for his son Hendrick van Streeck, who became a student of Emanuel de Witte and painted church interiors.
Tito Agujari
Italian, 1834-1908